torsdag 19 januari 2012

Lova tre månader

Egentligen var det igår som du fyllde kvartsår men jag hann inte riktigt med att skriva ett brev till dig då så det blir en dag för sent.
Världens underbaraste unge, hur kan du redan vara tre månader gammal? Samtidigt känns det som om du alltid varit hos oss. Kanske för att livet startade på riktigt när du kom.
Just nu tror jag att du är i nån mittemellan period. Du nöjer dig inte med att "bara vara" och du kan inte leka själv, förutom kanske två minuter i babygymmet innan du tröttnar. Så det är upp till oss att underhålla dig. Det bästa du vet är när jag pratar med dig och i morse hade vi en väldigt lång konversation. Tyvärr har jag ingen aning om vad du sa men trevligt hade vi.
En annan sak du verkar tycka är väldigt kul är att stoppa in dina händer i munnen, gärna så långt in att det kväljer dig. Dina sovtider har precis ändrats från att du förut somnade tid ett, halv två tiden, till att du nu somnar runt tio tiden. Du vaknar runt åtta, nio tiden och efter att ha ätit vill du gå upp. Sedan somnar du gärna om efter en halvtimme eller så och sover gärna hela förmiddagen.
Morgonen är den tid du oftast spenderar med din pappa, annars blir du nu mest arg när han försöker umgås med dig. Jag försöker att inte ta över men efter ett tag blir det jobbigt att lyssna på dina hysteriska skrik. Oftast räcker det med att jag lyfter upp dig så blir du knäpptyst. Detta är ett beteende som jag hoppas tar slut snart.
Du somnar oftast i din egen säng men vid ditt första nattmål är både du och jag så trötta att vi somnar innan du är klar, därför sover du större delen av natten i vår säng.
Du har fortfarande inte fått smaka på något annat än bröstmjölk och D vitamin droppar men du verkar ha ärvt min dåliga mage då du fiser som en hel karl. Det kan också bero på att jag äter sånt som gör att du får gaser.
Du har ett alldeles för stort intresse av tvn, datorn och telefonen. Alla sorts skärmar med fina färger och ljus och du har redan upptäckt att mamma har en massa fina färger på ena armen.
Jag är glad att du inte har fått några tänder än för det gör nog ont när du bits utan.
I det stora hela är du en glad unge som kan få dina föräldrar att smälta med ditt stora tandlösa leende.

2 kommentarer:

  1. Visst är det världens åttonde underverk att få barn! Att följa deras utveckling är helt fantastiskt. Jag är helt säker på att anti-pappa-perioden går över. Speciellt när du slutar amma sen och han kan vara själv mer. John var också sån de första månaderna och Calle kunde inte ens lägga honom. Men nu är vi nästan likvärdiga. John gillar också tv, dator och mobiler. Lampor är fina också! :-) Kram kram

    SvaraRadera
  2. Ja, visst är det helt underbart att få barn. De är de bästa man har och det absolut bästa som har hänt en. Nu förstår man vad livet går ut på.

    Jag blev alldeles rörd när jag läste det du hade skrivit om din älskade underbara dotter, helt underbart!
    Kraaaam Anna S

    SvaraRadera